Studierna fortsätter...

Kom just hem efter en föreläsning med Carolus Enckell. Sitter som en svamp. Suger i mig. Kan inte kommentera eller ställa frågor. Hinner inte. Vill få så mycket som möjligt till godo. Mycket fakta, bara att ta in, men så mycket tankar, känslor och närmast filosofiska funderingar det väcker, det krävs tid att smälta. 

Ser så fram emot resten av veckoslutet.

Inlägget är skrivet av studerande Maria Grönberg.

Nytt år - nya utmaningar!

Idag börjar en tvådelad kurshelhet med bildkonstnär Carolus Enckell som lärare. Veckoslutets kurs går under namnet "Färglära och måleri". Just nu sitter 16 ivriga studerande och hör en första inledande föreläsning av Carolus. 

Calous Enckell fick sin konstnärsutbildning vid Fria Konstskolan. 1970 började han undervisa där själv och fungerade senare som skolans rektor. Carlous är känd för sina abstrakta målningar samt för sina essäer. Han fick Pro Finlandia-medaljen år 2009. Senare i vår hoppas vi kunna presentera en intervju med Carolus här i bloggen.

En studerandes tankar 2

23.11.2012 - 25.11.2012 Teckning, porträtt

Natten innan sov jag knappt alls. Veckoslutet skulle gå ut på att teckna en levande människas ansikte. Någonting jag aldrig gjort förut. Jag som inte tecknat människor överhuvudtaget. Det pirrade i hela kroppen så nervös jag var.

Fredag kväll började med Aunis föreläsning om människans anatomi. Det var verkligen intressant, aldrig hade jag kunnat tro hur mycket det är att tänka på innan man börjar teckna en människa. Hur sitter ögonen i förhållandet till näsan och öronen? Hur tecknar man en mun? Vad betyder nacio punkt och zigion?

Och på lördagen var det dags. Vi delades in i två grupper och i var sin ända av ateljén satte sig två damer som modell. Som material hade vi att välja mellan contepennor eller kritor, dvs. rödkrita, kol och blyerts. Först gjorde vi en snabb skiss. Jag prövade skissa med contepennor, men det kändes inte riktigt sitta i min hand så valde i stället mina graffitipennor som legat i min penal sedan år tillbaka. Jag hade god tur som fick mitt staffli nära modellen. Med Aunis hjälp lärde vi oss att se och söka rätta linjer. Bygga upp rätt konstruktion. Och hur viktigt det är att konstruktionen blir rätt innan man sedan börjar fylla på med detaljer. Ljus och skugga. Var är den mörkaste punkten? Helt i onödan hade jag stressat i förväg. Steg för steg började det arta sig. Det var otroligt intressant. Ögonen var det allra svåraste att få på sin plats. De ville av någon orsak inte sitta rätt. Jag gummade och tecknade, gummade och tecknade.Dagarna gick igen fort och på söndag eftermiddag var det dags att finslipa teckningen innan genomgången av allas arbeten.

Inlägget är skrivet av studerande Pia Nessling.

En studerandes tankar 1

26.10.2012 – 28.10.2012 Teckning, form och volym

Här stod jag nu, tillsammans med 15 andra ivriga konststuderande, blyertspennan i högsta hugg och rätt blandade känslor. I somras när jag läste artikeln i tidningen om Nivåstudier i bildkonst på VNF hade jag ännu ingen aning om vad jag skulle ge mig in på. Jag har alltid varit en s.k. hobbykonstnär. Född i en familj där alla målar och pysslar med någon form av konst på sin fritid. Till yrket är jag dekoratör, och jag hade en gång i tiden stora planer på att studera vidare, men så blev det bara aldrig av.

I ateljén hörs ett ivrigt krafsande av pennor och några suckar här och där. I två hela dagar skulle vi teckna en kanna och en vas. Jobba med en och samma bild, lära oss se och hitta rätt form, volym, ljus och skugga. Ja, det var ingen ”peace of cake”, precis. Jag, som också många andra har för det mesta målat, och att teckna kändes lite obekant. Färg kan du slänga på duken. Men, Auni Pelho, läraren, visade oss, var och en, hur vi skulle göra och vad vi skulle fokusera på. Hon rättade till och hjälpe hela vägen. Slutligen var resultatet inte så tokigt. Jag blev nästan överraskad att mitt arbete faktiskt liknade till någonting. Känslorna var mycket blandade, emellanåt kändes det nästan frustrerande jobbigt men oj, ändå så härligt. Det är ju det här jag alltid velat studera. Det kändes ändå så rätt! 

Det var ett mycket lärorikt veckoslut. Aldrig hade jag kunnat föreställa mig hur mycket det finns att lära sig enbart om teckning. Hur man steg för steg bygger upp en bild. Olika material, pennor, papper. Som hemuppgift till nästa gång fick vi att teckna av ett porträtt eller flera. Och att bygga ett eget underlag. 

Inlägget är skrivet av studerande Pia Nessling